Þýðing á Amaryllis eftir Bellman. Ég læt upprunalega kvæðið fljóta með til samanburðar.

Vaknaðu káta, komdu á fætur,
klæddu þig sæta
í kot og skó.
Lognblíðan laðar
litgeislum baðar
blómkrónublað
og berjamó.
Lát ei svefnsins leiða drunga ráða,
löngum hef ég návist þína þráð,
svo hristu af þér höfgina og sjáðu
hafið í birtingu, hjarta míns fró.

Draumfagra dúfu, dagsljósið vefur
morgunstund gefur
gull í mund.
Stjákla um strendur
stelkir og endur
regnbogans rendur
roða grund.
Ótal litum allar spildur flúra
enginn skyldi á slíkum degi lúra.
Ástarsöngvar eólunnar dúra.
Ægis í faðmi við unum um stund.

Drífðu þig kæra, dormaðu ei meira
draumarnir heyra
degi til.
Gríptu með stöng og girni og öngul
gljáandi föngum
fisk í hyl.
Þér í faðmi þungan hug að hreysta
þrái ég, þú kveikir í mér neista.
Ó, við skulum tryggðaböndin treysta
tvö útí hólma um hádegisbil.

Komdu nú sætan, svefnþunga tátan
sestu í bátinn,
svalar blær.
Lundinn og lýsan,
langvían, hnísan
selir og ýsan
silfurskær.
Sólargeislar sölvafjöru dagga,
söngvar glaðir allar sorgir þagga.
Öldutoppar elsku þinnar vagga
árabát hjarta míns, hvert sem það rær.

—

Opp, Amaryllis! Vakna min lilla!
Vädret är stilla,
luften sval.
Regnbågen prålar,
med sina strålar
randiga målar
skog och dal.
Amaryllis, låt mig utan våda
i Neptuni famn dig frid bebåda!
Sömnens gud får icke mera råda
i dina ögon, i suckar och tal!

Kom nu och fiska — noten är bunden —
kom nu på stunden,
följ mig åt!
Kläd på dig tröjan,
kjorteln och slöjan,
gäddan och löjan
ställ försåt!
Vakna, Amaryllis lilla, vakna —
låt mig ej ditt glada sällskap sakna!
Bland delfiner och sirener nakna
ska vi nu plaska med vår lilla båt.

Tag dina metspön, revar och dragen!
Nu börjar dagen —
skynda dig!
Söta min lilla,
Tänk icke illa!
Skulle du villa
neka mig?
låt oss fara till det lilla grundet
eller dit bort till det gröna sundet,
där vår kärlek knutit det förbundet,
varöver Tirsis så harmade sig!

Stig då i båten! Sjungom vi båda!
Kärlek skall råda
i vårt bröst.
Eol sig harmar,
men när han larmar,
i dina armar
är min tröst.
Lycklig uppå havets vreda bölja
i din stilla famn, kan jag ej dölja
hur i döden hjärtat vill dig följa…
Sjungen, sirener, och härmen min röst!